torsdag 12 januari 2017

Alltings föränderlighet



Om man pratar riktigt snällt med min katt lägger hon sig ner på replängs avstånd, tittar på en och blinkar som om hon förstod. Det är det närmaste närhet vi kommer vad henne anbelangar just i dag och det gör mig ganska uppgiven.

Min läkare tycker att jag är stabil nu. Stabil, annars, vilket fantastiskt tråkigt ord det är. Hur tråkigt det än är kan det ändå bara klassas som positivt. I praktiken betyder det nämligen att jag närmar mig en tillvaro jag kan hantera, kanske, och en sådan har varit långt borta. Det är svårt att hitta sådana världar när regntunga åskmoln förföljer en vart man än går - fast bara bildligt.

Jag lever lite mer i dåtiden ikväll än vad som är hälsosamt och det skulle det vara trevligt om min katt förstod det. Hon ligger där hon ligger. Det går att påverka ungefär lika mycket som den där dåtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar