lördag 14 januari 2017

En stjärna föll för länge sen

Hur förklarar man något som bara kan upplevas?

Det finns ju en orsak till att den här bloggen finns. Jag velade både länge och väl och det är inte karakteristiskt för mig. Impulsdriven är mitt mellannamn. Många bloggar står och har stått under mitt namn i tiderna. Den ena inriktad på fiktivt skrivande, den andra på saker jag vill prata högt om och bli hörd kring, den tredje på mig själv så till den milda grad att jag stängde ner den utan att nämna den för nån. Ett virrvarr, alltså.

2017 har lyckats bjuda på en del insikter hittills, faktiskt. En av dem satte igång en inre resa jag vill dokumentera på nåt sätt. Det är något, någon, jag negligerat så pass länge att hon förtjänar ett alldeles eget utlopp. Det är en fri fortsättning på den närapå desperata frågan "vem är jag?" som hemsökt mig under hösten. Jag är fullt medveten om hur flummigt det låter men hur förklarar man något som bara kan upplevas?


Kanske så.

Kanske genom att våga lyssna på det som stjärnorna sjunger om.

2 kommentarer:

  1. Sorry to shatter your dreams. But I don't think that we ever find ourselves. Unless we stop evolving. And that's dying in a sense.

    / Not so anonymous

    SvaraRadera
    Svar
    1. ;) Hello dear friend, I agree. This is more of a journey into something than a journey towards something. Dreams are welcome along the way. So is evolving.

      Radera