måndag 16 januari 2017

Min vackra vän



För att det där du känner 
är mer än någon, någonsin,
någonsin
någonsin
borde tvingas till
och för att
något
brister

Det finns helveten som får själva helvetet att te sig lyxigt.

Vissa dagar blir allt som rimligen kallas vett och sans kvar i byggnader som långsamt tystats ner till tonerna av inre orkaner. Jag tvingas se mina egna tillkortakommanden på nära håll. Inget av det är vackert och jag hanterar det ansvarslöst.

Gråt.
Skrik.
Hejdlöst.
Tid finns.
Alltid.

Jag polerar porslinskatter och undrar hur jag hamnade framför bokhyllan.

Och tänker på dig. Det gör jag hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar