torsdag 19 januari 2017

These days



Att hjärnan inte förstår ordet inte är den psykologiska konspirationsteori jag utan tvekan hört allra mest. Konspirationsteori kallar jag det för att jag aldrig orkat kolla upp sanningshalten i det och alla vet ju att det man inte kan bevisa genom forskning knappast stämmer. Det där tror jag för övrigt heller inte på. Alldeles för mystiskt lagd för sånt dravel.

Hur som helst leder det till att jag denna kväll ligger i en soffa och kontrollerar mina tankar. De styrs av en alldeles för välbekant typ som brukar sitta på min vänstra axel och skrika osakligheter ganska ofta. Jag försöker vara snäll mot mig själv i den mån det går these days och det frustrerar skiten ur mig när huvudet inte lär sig samarbeta. Automatiska tankar och sånt. Man borde varnas mer för dem.

Exempel:
"Stressa inte. Stressa inte. Stressa inte." → Stopp. Ta det lugnt.
"Jag kommer inte att klara av det här. Vad trodde jag egentligen?!" → Det känns tungt nu. Andas, människa.
"Inte igen. Det här får inte drabba mig igen." → Ja, det känns fortfarande tungt nu. Andas, för bövelen, människa.
"Inte ångest. Vad som helst men inga ångestattacker." → Ähum. Är du döv?
"Tänk på nåt annat. Eeeeh. Alltså jag vill verkligen inte diska." → Men snälla nån. DISKA. IDIOT.

Låt oss säga att det har gått bättre.

För att väga upp lite angst (jag kan ju nog! Ju! Lovar!):
"Varför är jag fortfarande kvar här?" är en annan ständigt återkommande tanke och nu snackar vi mest rent fysiskt just här, på denna plats i världen. These days. Jag har lyckats hitta orsaker till det tidigare och faktiskt haft legitima sådana, men om allt går som det ska den här våren kommer jag inte att ha det längre. Jag kommer inte att ha nåt som verkligen, verkligen rotar mig i lilla Vasa och tanken på utbytesstudier har lockat mer än lovligt i fem års tid. Det gör den fortfarande.

Så varför INTE? (→ Just det.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar