lördag 4 februari 2017

Iskyla



Jag pratar med min mamma om det som nu börjar vara över tio år sedan. Hon berättar och jag minns. Hon blev så rädd, säger hon. Hon såg mig gå sönder och hon stod maktlös. Jo, jag minns. Hur det började. En oskyldig liten rad och så blev det. Det såg ni till.

"Snart kommer alla att kasta stenar på dig :)"

Iskyla.

Lilla vännen.

det
var
inte
ditt
fel

2 kommentarer:

  1. Hej! Jag känner dig inte men jag har följt med dig här och på din tidigare blogg. Jag gillar ditt sätt att skriva jättemycket, ville bara säga det. Jag känner igen mig i det du skriver. Mobbning skulle inte få finnas. Du är stark!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dig, vad roligt att du läser! Och roligt att du vågar lämna spår här trots mörk tematik :) Tack för komplimangen, det var snällt av dig. Man tvivlar ju ibland så det här värmer. Mycket. Jag är ledsen att du känner igen dig. Vi är nog långt ifrån ensamma och du har helt rätt, så borde det inte vara. Stor kram!

      Radera