lördag 25 februari 2017

Se mig! version 37 kvm

Det är lördag kväll och jag städar. Bara den grejen. Nu skulle jag kunna tycka synd om mig själv och sakna den tid då lördagskvällar var det bästa i världen men det är högst självvalt, detta tillstånd. Självvalt och lite påtvingat men också det av mig själv.

Så här är det: varje gång jag öppnar dörren till min garderob drabbas jag av en stark lust att flytta. Den är ett i-landsproblem, min garderob. Det gäller inte bara garderoben, men det blir tydligast där. Jag behöver inte de där mängderna kläder. Jag behöver dem inte men jag kan inte göra mig av med nåt. Det karaktäriserar i princip allt jag äger. Om det finns minnen i det materiella måste jag ha det kvar. Det här har blivit ännu mer tragikomiskt i och med att jag frekvent går runt på stadens loppis och hittar minnen i alla gamla prylar. Jag lurar mig själv att jag behöver en till märklig glasburk för tänk vilka minnen och nu är de mina.

När jag så tryckt in ännu fler minnen i garderoben - vilka metaforer! Glöm det genast! - stänger jag dörren, går till datorn, googlar lägenheter i nejden och suckar för att inget ändå duger. Inte kan jag lämna den här lägenheten. Här finns ju alla mina minnen.

Cirklar.

2 kommentarer:

  1. Hej! Känner så väl till det där. Vi har bott i vår lägenhet på 38 kvm i 25 år å ibland skulle jag vilja spränga hela skiten. Men så kan jag inte...min själ finns ju i dessa väggar. By the way..härligt att läsa dina texter. Känns som mig i samma ålder. You go girl ��
    Kram på dig, Mia ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia! Så jättekul att läsa dina kommentarer :) Jag antar att den här hatkärleken till våra små lägenheter skulle flyttas över till ett eventuellt nytt ställe, frågan är bara hur man ska lyckas överlista separationsångesten så pass mycket att man klarade av en flytt. Framtiden utvisar... Att du känner igen dig är jag inte förvånad över alls, faktiskt, det finns nog diverse likheter oss emellan har jag på känn :) Kram!! Ta hand om dig. <3

      Radera