tisdag 28 mars 2017

Fastfruset



Det är inledningen till en skräckhistoria.
Eller en saga.

Kan de börja på samma sätt?

Brutal ärlighet, version kort:

Jag har ångest. Ännu mer ångest har jag över att jag har ångest ty jag hinner inte ha ångest, inte egentligen. Dessutom är jag trött på ordet ångest. ÅNGEST!

On the other hand: det finns en människa vid mitt universitet som borde få ca hundra rosor. Hon har lyssnat, tagit mig på allvar och sett till så att jag inte behöver oroa mig, oavsett vad, och jag är så tacksam. Så länge lärarutbildningen utexaminerar sådana som hon kan jag andas lugnt.

Jag försöker upprätthålla det liv jag påbörjat. 
Jag går på isen, nyfiket, trevande.
Nästa dag flyter vattnet.
Förändring syns med blotta ögat.
Den hörs. Den känns.
- Inte alltid.
Inte alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar