torsdag 4 maj 2017

The Attic

Jag ser på det jag har. Radar upp, ordnar, letar i skrymslen och dammar av. Rätar ut det som skrynklats ihop och synar sömmarna på gamla täckmantlar. En efter en efter ett. Jag tar mig tid och jag ger mig rum. Lovar att ta in det som finns, så självklart finns, också när jag blundar. Jag gör det med huvudet klart, en gång för alla, utan det som polerat ytor på föremål som borde ha lämnats precis som de var.

Det är ingen vacker samling. Det är inget jag visar upp med stolthet.

Men det är mitt.

Det är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar